Det digitala fängelset


2017-04-07, 17:16 Publicerat av: Johan Persbeck

Människan är en överlevare. Sätter någon upp hinder så är vi genetiskt programmerade att försöka hitta lösningar för att komma runt dessa. Dessa primitiva instinkter har hjälpt mänskligheten att utveckla verktyg sedan stenåldern och än idag hittar vi ständigt lösningar på problem och hinder. Vi ser det varje dag i trafiken, när cyklister väljer att ta genvägen över trottoaren när det blir en omväg att hålla sig till cykelbanan eller vägen. Samtidigt är vi flockdjur, vi gör gärna som alla andra eller åtminstone så länge vår moraliska kompass säger att det är ok. Under många år har människor gått mot röd gubbe om det inte varit någon trafik, trots att det är olagligt (vilket det fortfarande är). Regler behövs i samhället och trafikljusen tjänar ju ett syfte – anarki i trafiken är inget vi eftersträvar men de flesta människor är kapabla att bedöma när det är ”säkert” att gå över vägen, röd gubbe eller ej.

I vårt arbete omgärdas vi ständigt av hinder - inte minst inom IT. Dessa hinder har satts upp i all välmening och utgående ifrån principen att vi inte kan ha anarki i en organisation. Dessa hinder kan bestå av behörigheter:

-Varför får inte medarbetarna ladda ner och installera program på sina datorer? (virus, juridik)?

-Varför kan inte en chef bara lägga upp ett nytt mail-konto utan behöver göra en beställning mot IT? (saknar kunskap)?

-Varför kan inte en medarbetare som glömt lösenordet själv återställa utan behöver ringa IT-avdelningen? (gammal teknik)?

Det finns många andra hinder också naturligtvis. Men när man kan återställa sitt lösenord på vilken hemsida som helst på nätet själv varför kan man inte det när det gäller organisationens egen IT? Vår digitala miljö definieras i ett AD där det står vilken organisationsenhet vi tillhör och inom den agerar vi som i en digital cell inom organisationens fängelse där våra kollegor och medfångar sitter i cellerna bredvid eller i kanske i någon super-cell en våning upp. Fångvaktarna är IT-avdelningen, det är de som kan se allt och göra allt i vår digitala miljö. De bestämmer inte men det är de som låser upp dörrarna och flyttar fångarna mellan avdelningar eller till andra celler. När du slutar på företaget hamnar du i ett annat digitalt fängelse.

Så fångna i en IT-cell som kontrolleras av en mycket välmenande och hjälpsam kollega på IT-avdelningen där har vi det ändå ganska bra tycker vi. De ger oss mat när helst vi ber om det, om hen inte är upptagen med att ge mat till någon i cellen bredvid eller råkar vara sjuk eller bara tycker att jag redan fått tillräckligt med mat…

…Vi klagar inte inlåsta i våra IT-celler men det är ju lite bökigt att samarbeta med cellen bredvid, när vi bara kan kommunicera genom att skicka lappar mellan cellerna (kallas e-post). Det blir ju lite jobbigt också om vi på vår avdelning tycker att vi vill ha vita väggar och de andra vill ha gröna, då tvingas ju fångvaktarna hålla med dubbla uppsättningar färgburkar…

De som arbetar på IT-avdelningar är ofta extremt hårt lastade, deras arbetsdag består till 90% av mycket enkla arbetsuppgifter, återställa lösenordet, lägga till, ta bort eller flytta konton, ibland hårdvaruproblem eller att en server mår dåligt. Extremt lite tid går ut på att hitta effektivare sätt att få organisationen mer väloljad. Det blir mycket spring mellan köket och cellerna men sällan ommålning. Detta leder till att organisationen inte blir nöjd. Det klagas på IT – Vi får inte den service vi behöver, var finns proaktiviteten, finns det inte bättre maträtter än rotmos med fläsk eller måste vi använda det här verktyget/systemet när det finns så mycket bättre på marknaden? Dessvärre har inte fångvaktaren tid med förbättringsarbete, han är fången i den cell han är satt att bevaka…

När jag föreläser om en modern digitala miljö brukar många efter komma till slutsatsen att IT inte behövs. De ställer sig frågan: Vad ska en IT-avdelning syssla med när organisationen själva kan sköta det mesta, de använder molntjänster, kör Linux, Chromebooks, iPads och mobiler som medarbetarna sköter själva? Vad ska fångvaktaren göra när dörrarna öppnas och fångarna själva kan springa ut i köket?

Svaret är enkelt: IT behövs men inte i rollen som fångvaktare utan som inredningsarkitekt. I en modern digital miljö sätter IT-avdelningen ramarna och sätter en struktur, i köket har vi maten där har vi inte mjuka soffor utan bekväma stolar så man kan äta och umgås på bästa sätt. Som arkitekt låter hen sig inspireras om vad som händer i världen utanför och tar in detta till organisationen. Som arkitekt är fokus på att medarbetarna ska trivas, må bättre och få mer utfört…

… arbetar du i en organisation som behöver mer arkitekter och färre fångvaktare – kontakta oss!

 


comments powered by Disqus

Johan Persbeck

Affärsområdeschef

Ring kontakt
Maila kontakt