Skaffa kunskap, ställ krav och kontrollera

Svenska företags hållbarhetsarbete utomlands måste bli skarpare, menar Parul Sharma, människorättsjuristen som nyligen utsetts till den mäktigaste kvinnan i svenskt näringsliv av Veckans Affärer. Hon anser att det saknas kunskap, kompetens och uppföljning, och att det fortfarande ställs alldeles för låga krav från företagens håll.

Parul Sharma har på senare år blivit en av näringslivets mest inflytelserika personer när det gäller CSR, och hennes dom över svenska företag är hård.

– Det har varit ett väldigt trams kring CSR om jag ska vara riktigt ärlig!

CSR, ett företags samhällsansvar, har på FN-nivå definierats som en disciplin i fyra delar som handlar om mänskliga rättigheter, antikorruption, arbetstagarnas rättigheter och miljöansvar. Parul menar att många företag har tolkat förordningarna som att de kan plocka ut delar de tycker det är roligt att jobba med och sammanställa i företagets approach på mänskliga rättigheter.

– Jag är ledsen, med det är ingen rättighet att göra så. Det är som att säga att vi har plockat ut några paragrafer ur lagstiftningen som vi tycker är spännande! Jag blir lika ställd varje gång jag hör det. Vi är skyldiga att efterleva hela spektrumet, fastslår hon.

Även företagens förhållningssätt till uppförandekoderna får sig en släng av sleven.

– Det finns en oerhört stark tilltro till de här uppförandekoderna och jag vet inte om det är av naivitet eller av lättja. Man kan prata sig blå om dem, men det betyder ingenting om de inte har händer, tänder och fötter. Liksom repressalier knutna till dem.

Som dotter till två invandrade indier fick Parul Sharma en indisk uppfostran i svensk miljö. Efter gymnasiet valde hon att läsa juridik och sökte sig till straffrätten, men kom snart att intressera sig mer för mänskliga rättigheter. Och mellan praktiken på svenska ambassaden i Indien och arbetet på EU-kommissionens delegation i New Delhi förstod hon vad verklig orättvisa var och hur man kan förändra orsakerna till den. Idag arbetar hon som jurist på advokatfirman Vinge och är ordförande för den svenska regeringens delegation för genomförande av FN-målen, Agenda 2030.

Vilket skulle du säga är den största hållbarhetsutmaningen för svenska företag idag?

– Kompetens och kunskap kring hållbarhet är två områden som vi fortfarande behöver arbeta på rejält, speciellt inom de sociala frågorna. Idag finns det miljösamordnare på många företag, kommuner och organisationer, men vi ser sällan människorättssamordnare, antikorruptionssamordnare, ILO-samordnare. Det är något vi måste anamma och observera. 

Hon menar att till exempel anti-korruption är ett känsligt ämne för svenska företag.

– Det är lite som att prata om sexualitet med väldigt religiösa personer! Korruptionen påverkar alla hållbarhetsfrågor och ett ordentligt krafttag i korruptionsutmaningar behöver tas även i Sverige med affärer i så många högriskländer.

Sverige är idag rankat som världens tredje minst korrupta land, men det gäller bara nationellt. Hur det ser ut utanför landets gränser är ett mörkertal. Inte sällan är de miljökontrollerande organen mest korruptionsutsatta av alla, avslöjar Parul.

– De är ofta lätta att köpa. Men om vi börjar tänka på hur mutor och korruption påverkar miljö och klimat, då tror jag att vi har kommit en bra bit på vägen.

Hon menar att vi måste öka förståelsen för hur sociala beteenden påverkar miljön, och berättar om en händelse som gjorde ett stort intryck på henne.

– För 14 år sedan var vi i en cementfabrik i Indien där en grupp kvinnor satt och blandade cement för hand. Vattnet stod på i en kran hela tiden, och som duktig svensk inspektör gick jag fram och frågade varför de inte stängde av kranen mellan påfyllningarna för att spara på resurserna.

Kvinnorna blev rasande och skällde ut henne. Förstod hon inte att om de skulle stänga av kranen hela tiden skulle de förlora flera minuters arbetstid varje timme, och att de fick betalt för antal klossar de producerade?

– Där och då blev det extremt tydligt att i ett land som Indien går det ändå inte att lägga ansvaret på de beslavade kvinnorna, det måste läggas på oss som beställare och ansvariga. Vi måste bli bättre på sambandslära, som att ta in vari miljörisken ligger i att ha människoförtryck till exempel. Hur påverkar ditt ekonomiska och ditt sociala beteende miljön och klimatet?

Parul anser att det fortfarande saknas mycket i form av regler och lagstiftning i Sverige.

– Vi behöver först och främst nationellt bindande lagstiftning som kräver att bolag gör en due dilligence på hela CSR-spektrumet av sin affär i alla led, ner på varje leverantör.

Flera länder, bland annat Frankrike har redan en sådan lagstiftning. Den nya svenska lagen om krav på hållbarhetsredovisning som träder i kraft nästa år kan bli ett steg på vägen, anser Parul. 

– Jag är hoppfull, men jag saknar samtidigt diskussioner kring nytänkande och kring ny kompetens och det är oroväckande.

Vad kan man då göra som företag om man vill ta sitt ansvar för de globala målen hela vägen genom försörjningskedjan? Parul menar att hållbarhet handlar om besiktning, precis som med en bil måste efterlevnaden kontrolleras, besiktigas och servas kontinuerligt.

– Att inte kontrollera sin leveranskedja är en ofullständig affär och en kränkning av mänskliga rättigheter. Kan man inte göra en ordentlig hälsokontroll, då ska man inte göra affärer i sköra länder.

Idag hjälper Parul företag att genomföra så kallade hälsokontroller på sina verksamheter. Hittills har hon genomfört över 160 revisioner inom leverantörsled i högriskländer och högriskbranscher över hela världen.

– Under arbetet har jag alltmer insett att revisionen bara är en tredjedel av arbetet. Ofta förstår inte leverantören vad det innebär och vad som måste göras för att nå upp till de krav som ställs. Det är själva uppföljningen som både kostar och ger resultat, om det genomförs korrekt. Utbildningar i samarbete med leverantörerna, uppföljningar av resultat och hand holding genom hela uppföljningsprogrammet är oerhört viktigt.

– Vi måste helt enkelt se bortom kvartalsrapporter om vi ska kunna se nästa generation i ögonen och säga att vi gjorde vad vi kunde.